Åhaga Verkstad startades 1903 och drevs sedan som ett enskilt bolag fram till 1940-talet då staten genom SJ övertog driften. Anläggningen fungerade som reparationsverkstad för i huvudsak lokomotiv men under perioden före SJ 's övertagande reparerades även gods- och personvagnar.
Verkstaden var ansluten till nuvarande Borås Centralstation via ett spår som ursprungligen var delar av den gamla Kindsbanan och som gick utmed Spårgatan i en vid båge på den östra sidan av Druvefors och fortsatte sedan genom industrilandskapet utmed dåvarande Spårgatan i en sträckning som ansluter till nuvarande Östvästleden för att slutligen anslutas till den stora centralbangården på den plats där Swebus har sitt bussgarage idag.
År 1944 uppgick arbetsstyrkan vid verkstaden till 130 personer. När verksamheten lades ner 1965 hade arbetsstyrkan krympt till mellan 60 och 70 personer. Byggnaden har därefter under en period använts av regementet I 15 som förråd. Borås Kommuns stadsmätnings avdelning har också funnits i byggnaden.

Denna bild fotograferade jag år 2015. Byggnaden intill Lillån byggdes år 1903. Arkitekten är okänd. Den ursprungliga byggnaden bestod av två "skepp" som delvis fick ljus via långsträckta, centralt placerade taklanterniner. Interiören bestod till stor del av en öppen verkstadshall. Fasadmaterialet var rött tegel i samtliga fasader utom den norra långsidan som av okänd anledning till stora delar fick en rödmålad träfasad. Vid anläggningen finns också en mindre administrationsbyggnad i det sydöstra hörnet. Dess placering förklaras av att verkstadens besöksentré ursprungligen låg mot sydöst (mot Hedvigsborgs vägport). Det höga tornet i det sydvästra hörnet användes som vattenreservoar. Vatten pumpades upp från den passerande Lillån till en högt placerad tank i tornet. Det användes sedan i huvudsak till anläggningens ångpanna som bland annat drev svarvar och fräsar via remdrift. Vattnet användes även vid provkörning av lok och hela anläggningen gjorde som helhet av med stora mängder vatten. Verkstadsanläggningen tillbyggdes mot norr sannolikt i slutet av 1920-talet med en stor envånings del med shedtak. I samband med utbyggnaden flyttades delar av den tidigare norra långfasaden som istället blev den nya delens västfasad. Shedtaket har en för staden helt unik träkonstruktion med mycket stora fönsterytor mot norr som sprider ett jämt och behagligt ljus över fabrikslokalen.